Rörliga kostnader är, till skillnad från fasta kostnader, de som uppstår vid produktion. När företag gör insatser som förändrar produktionsvolymen, alltså kvantiteten, tillkommer kostnader i form av råvaror, halvfabrikat, löner, energiförbrukning etc.
När produktionsvolymen ökar får de rörliga kostnaderna gradvis större betydelse. Ju mer som produceras ju mer kostar det. Det behövs mer material och fler anställda som delar på företagets resurser. Dessutom kan kostnader uppstå för leverans och energi etc.
En matbutik beställer in varor av grossister för att sälja vidare, och då måste de betala varukostnad. Naturligt sett blir varukostnaden större ju mer man säljer. Dessutom ökar behovet av personal som hjälper till med uppackning, försäljning etc.
Inom företagsekonomin brukar man räkna på marginalen. Antag att vi säljer varor för 300 kronor och har en varukostnad på 120 kronor, då har vi en marginal på 180 kronor vilket motsvarar 60 procent av försäljningspriset. Dessa 180 kronor ska då täcka övriga rörliga kostnader samt fasta kostnader.
Detsamma gäller företag som tillverkar varor. Första produkten som tillverkas ska täcka alla redan existerande fasta kostnader (maskiner, datorer etc), samt de kostnader som har uppstått vid produktionen. Detta leder till att tillverkningen av första produkten blir oerhört dyr eftersom produkten belastas så hårt av stora kostnader som ännu inte har täckts. Men ju fler produkter som tillverkas desto mer sprids kostnaderna. Så småningom täcker intäkterna alla kostnader.
När man prissätter en produkt tar man ofta hänsyn till marginalen eftersom man i förväg gör en kalkyl på vad man vill tjäna. Ofta är det dock marknaden som styr priset vilket gör att man inte kan sätta det pris man önskar på grund av konkurrerande företag. Ibland nöjer man sig därför med att täcka rörliga kostnader och endast en del av de fasta kostnaderna, trots att detta i längden leder till förlust.
